När jag gick i lekis så var det bara 2 tjejer som höll på med hästar, sen så började alla helt plötsligt rida på ridskolan. jag kände mig utanför, så jag provade på jag med. Tyckte väl inte att det var så jättekul, men grupptrycket höll mig kvar. Åren gick, jag flyttade upp i grupperna och tyckte tillslut det var kul. Men jag var inte alltid lätt att tas med, tjurig, envis och riktigt dryg om jag var på det humöret, fråga Helena bara xD
Alla mina klasskompisar slutade en efter en , och kvar blev bara jag och någon till.
Jag blev skötare, på en gammal ponny som hette Shan, efter ett tag avlivades Shan och jag blev inte skötare på nytt förrän något år senare. Då på Halvblodsstoet Cassandra. Jag gick med i StRUl, ungdomssektionen i föreningen. Tillbringade mer och mer tid i stallet, blev en i gänget. Så kom Kiara, Cassandra byttes ut så småning om, mot Kiara. De minnen jag har med den vita hästen är obetalbara, vi vann KM och rockade i allmänhet. Det var först nu mina tävlingstankar föddes, vi hann dock aldrig ut på några tävlingar eftersom ett långt år med hälta var att vänta. Ett drygt år efter att hon blivit halt avlivades hon dock till följd av tarmvred, En svacka för min del inleddes och det var många gånger jag gav upp och inte orkade. Nästan varje lektion tänkte jag på att sluta med hästar, så vände det någon dag. Dekker och jag klickade helt plötsligt. Nu har vi tävlat ett par gånger, och satsar på allsvenskan i dressyr till våren..
Jag är fortfarande med i StRUl, dock har jag lagt skötartiden på hyllan, en rolig tid som jag alltid kommer minnas med glädje. när man ser de yngre tjejerna i stallet, hur glada de blir för att de får mocka, man vet känslan, hur speciell man kände sig när de större bad om hjälp. nuförtiden sitter jag med i Södermanlands ridsportsförbunds ungdomssektion, är det något ridsport lärt mig är det ansvar, att allas åsikter är lika viktiga, och att ingen är för liten för att förändra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar